Historian om ett slott och de människor som bodde där!

På Ekenäs klippa har under långa tider legat bebyggelse. De följande sidorna ger en översiktlig beskrivning av historien som vi känner den idag.
Om du har synpunkter är du välkommen att kontakta oss och kanske addera din egen kunskap till vår ständigt växande bild om gångna tider.
Ägarlängden visar vem som ägt slottet under olika år och litteraturlistan är bra om du vill läsa mer om svensk historia som knyter an till det gamla östgötaslottet Ekenäs.

1200-talet till 1590-talet

Sturarna anlägger ett kastal

Redan från 1200-talet finns belägg för en by där Ekenäs slott nu ligger. Vrå by omnämns i en arvstvist. Ett mindre stenhus byggdes på andra sidan sjön Teden att döma av rester av en grund man funnit där.  Byn ”avhystes” dvs de som bodde där tvingades flytta och lämna plats för ett större residens och försvarsanläggning under 1400-talet. Släkten Natt och Dag styrde över området och en av dess grenar blev så småningom Sture-ätten. Där framförallt Sten Sture d.y. är ihågkommen såsom Riksföreståndare.

Ägarna till Ekenäs har ofta haft en nära relation till kungamakten. En tidig ägare till godset var Svante Sture d.y. Genom sitt giftermål med Märta Leijonhufvud blev han svåger med Gustav Vasa. Familjen hade flera hundra gods och gårdar i olika delar av landet. Att förvalta och försvara dessa egendomar var naturligtvis en omfattande verksamhet. Huvudbostad var Hörningsholm och grevskapet Västervik blev en av hans förläningar.

På Ekenäs byggdes på 1560-talet ett nyare stenhus, ett så kallat kastal, på den plats där slottet nu står.  Härifrån utövade fogden ledningen av godset och närliggande gårdar, samlade in skatter mest i form av naturaprodukter, vilka samlades i källarna. Platsen var lätt att försvara på den vattenomflutna höjden men också möjlig att nå via de vatten- och isvägar som ledde ut till kusten.

Svante Styre den yngre

Kung Erik XIV utsåg vid sin kröning Svante Sture d.y.- som en av de tre första i Sverige- till greve. Hans son Nils Sture fick en uppfostran vid hovet och utnyttjades av Erik XIV som sändebud till främmande hov för att framföra kungens frieri bl a till drottning Elisabet av England. I ett anfall av desperation och vansinne lät kungen fängsla flera av sina höga rådsherrar och de blev dräpta, delvis av kungen personligen. Svante Sture och två av hans söner var några av dessa. Händelsen har gått till historien som ”Sture-morden”.

Svante Sture d.ys maka Märta – kallad ” kung Märta ” för sin förmåga att axla den bortgångne makens mantel – lierade sig med hertigarna i kampen mot kung Erik och lyckades få behålla och även utvidga familjens godsinnehav.

Svante Stures dotter Christina gifte sig med Gustav Banér och därmed blev Ekenäs åter ett Banérgods. Liksom flera av rikets herrar förlorade Gustav Banér livet vid Linköpings blodbad år 1600. I samband därmed konfiskerades deras egendomar, men Banérs änka, Christina Sture, återfick 1603 släktens del i Ekenäs

1600-TALET TILL 1790-TALET

Stormakt och karolinertid, Banér bygger nytt slott

Under fälttåget i Skåne vintern 1612 råkade den svenska hären ut för en olycka, då den nattetid överrumplades av en dansk styrka. Kung Gustav II Adolf räddade sig från platsen på en lånad häst. Då han passerade över en isbelagd sjö, brast isen under honom och han var nära att drunkna. Två män i hans närhet räddade honom. Den ene var kungens kammarjunkare Peder Banér, som med fara för eget liv, räddade kungen ur vaken. Peder Banér, som var son till Gustaf Banér, hade räddat livet på kungen, vars fader tagit livet av hans egen far. Han blev sedermera riksråd och som en av rikets högst betrodda män ingick han i förmyndarregeringen för drottning Kristina.

Peder Banér lät bygga slottet Ekenäs under perioden 1630 – 1644. Arkitekten han anlitade var holländaren Hans Flemming, som byggt flera slott i landskapet vid den tiden. Peder Banér avled innan slottet var färdigt, hans son – riksjägmästaren Claes Banér – fullföljde bygget med tornen. Redan på 1570-talet hade riksrådet Ture Nilsson Bielke låtit bygga Sturefors slott på en udde i sjön Erlången i Östergötland. Detta slott torde ha utgjort inspirationskälla för Ekenäs, som har mycket stora likheter med detta, numera rivna bygge.

Förr ledde en vindbrygga över vallgraven, där nu en välvd bro för upp till det av ett portvalv genombrutna klocktornet. Huset fick under barocktiden en effektfull avslutning i tornhuvarnas och lanterninernas svängda linjer och lökformiga knoppar. Sjötornet är äldst.

Gårdstornet kan från början ha haft ingången på vänstra sidan. Tornen är placerade så att man därifrån kan beskjuta en angripare från alla håll. Slottets väggar är nästan två meter tjocka och det finns ingen riktig förbindelse inomhus mellan källarplanet och slottets våningar. Ekenäs har aldrig anfallits, men helt obefogat var det inte att lägga ner så mycket arbete på säkerheten. Så sent som 1719 gjorde ryska trupper infall i Östergötland varvid många kustnära gårdar brändes.

Claes Banérs och hans maka Ebba Sparres vapensköldar är inmurade över dörren till gårdstornet.

Ekenäs slott har haft perioder av välstånd men också förfall. År 1675 ärvde riksrådet och fältmarskalken Gustaf Banér Ekenäs. Reduktionen drabbade honom hårt och han tvingades sälja egendomen av ekonomiska skäl. Godset omfattade vid denna tid 31 hemman belägna i fem socknar.

Efter vissa ägarskiften kom den nye ägaren att bli greve Mauritz Vellingk, som deltog mycket aktivt i sin tids politiska, militära och diplomatiska liv. Han har beskrivits som en rastlös, makthungrig och självisk man men med stora talanger. Detta hjälpte honom till en karriär i landets toppskikt, men hans ekonomiska och politiska transaktioner gav honom många fiender, som till slut fick honom på fall. År 1727 dömdes han från liv, ära och gods, ett straff som på dotterns förböner förvandlades till livstids fängelse.

Från Vellingks tid härstammar de kvadratiska stenflyglarna i karolinsk stil. De har betydligt elegantare fasadutformning än huvudbyggnaden med pilastrar, profilerade fönsteromfattningar och ganska låga säteritak. Den ena flygeln har under mer än hundra år utgjort kök, den andra torde oftast ha varit personalbostad.

Gustav II Adolf

Peder Banér

1800-talet till idag Från befästning till storgods och turistattraktion

Stora SalenSlottet genomgick stora förändringar i mitten av 1800-talet. Vindbryggan byttes ut mot en stenvalvsbro. Invändigt ersattes den stora riddarsal, som omfattat mer än halva övervåningen, med en lång korridor och ett antal sov- och gästrum samt en kyrksal.

Genom giftermål mellan Vellingks dotter Ulrika Kristina och generallöjtnanten Johan Banér kom slottet ånyo att ägas av ätten Banér och blev kvar i denna ätts ägo till 1879 då det försåldes till greve Philip Otto Leonard Klingspor. Han var officer, senare riksdagsman i mer än trettio år samt titulär hovmarskalk. Greve Klingspors dotter Mathilde bodde ensam kvar i slottet till 1934.

1939 köptes godset av Anders W Bergengren ( adl. ätten nr 1298 ). Vid denna tidpunkt var slottet obeboeligt. Det finns varken vatten eller avlopp och kakelugnar utgör enda uppvärmningsfunktion. Under andra världskriget kom det att utgöra militärförråd och därefter har det varit en lång period av förfall. Sedan slottet 1974 förklarats som byggnadsminne, har ägarfamiljen genom renovering återskapat såväl interiör som exteriör.

Stora salen

Sjön Teden har dikats ut, en åtgärd som fått både beröm och stark kritik. Sjösänkningsföretag inleddes i Linköpingsområdet redan på 1830-talet och då företrädesvis vid de större gårdarna. Det var lätt för storgodsägarna som behärskade ett helt avrinningssystem, svårare för bönder, som bara hade en liten domän. Sjösänkningen gjordes i en första etapp vid 1800-talets slut och slutligen i början av 1900-talet av Philip Klingspor. Genom åtgärderna främjades ett rationellt jordbruk inte bara på godset Ekenäs utan även i andra betydelsefulla delar av socknen. I den gamla vallgraven anlade man en parkanläggning.

Godset Ekenäs omfattar idag 1 160 hektar varav merparten är skogsmark. Jordbruket omfattar f n spannmålsodling. Slottet fungerar som museum och visas sommartid för besökare. Café är inrymt i flyglarna och i de medeltida källarvalven serveras medeltidsmiddag. Ett särskilt evenemang som väckt stor uppmärksamhet är de årligen återkommande tornerspelen som lockar drygt 10 000 besökare till slottsparken. På det här sättet kan många få del av hur det var förr. En sagolik möjlighet att berätta svensk historia!

Ekenäs slott är synligt vida omkring och försett med tre torn med ståtliga huvar. Det framstår som ett av Sveriges mäktigaste 1600-talsslott, förvånansvärt väl bevarat trots ombyggnader och förfall. Godset har under lång tid tillhört ätterna Sture och Banér. Sedan 1934 är det obebott.

Senare års restaurering har återskapat såväl exteriör som interiör och slottet visas nu som museum. Sedan 1974 är Ekenäs slott byggnadsminnesmärkt.

Förr ledde en vindbrygga över vallgraven upp till det av ett portvalv genombrutna klocktornet. Huset fick under barocktiden en effektfull avslutning i tornhuvarnas och lanterninernas svängda linjer och lökformiga knoppar. Sjötornet är äldst. Gårdstornet kan från början ha haft ingången på vänstra sidan. Tornen är placerade så att man därifrån kan beskjuta en angripare från alla håll. Slottets väggar är nästan två meter tjocka och det finns ingen riktig förbindelse inomhus mellan källarplanet och slottets våningar. Ekenäs har aldrig anfallits, men helt obefogat var det inte att lägga ner så mycket arbete på säkerheten. Så sent som 1719 gjorde ryska trupper infall i Östergötland varvid många kustnära gårdar brändes. Claes Banérs och hans maka Ebba Sparres vapensköldar är inmurade över dörren till gårdstornet.

Slottet genomgick stora förändringar i mitten av 1800-talet. Vindbryggan byttes ut mot en stenvalvsbro. Invändigt ersattes den stora riddarsal, som omfattat mer än halva övervåningen, med en lång korridor och ett antal sov- och gästrum samt en kyrksal. En del av 1600-talets fasta inredning finns kvar, bl a dekorerade dörrar i ek och en kalkstensrelief föreställande Justitia. I sjötornets övre rum finns en bevarad takmålning på trä och en väggfris från samma tid.

På första våningen ligger matsalen med paneler och andra inredningssnickerier från 1700-talets senare hälft. Här finns även en vit kakelugn i senempir. Runt väggarna hänger porträtt av svenska regenter från Gustav Vasa till Carl XIV Johan, flertalet målade av östgötakonstnären G. A. Engman. Sviten av rum åt vallgravssidan har fast inredning från 1700-talets senare hälft och 1800-talet. Klocktornsrummet, även kallat grevinnans syrum, är inrett i nyrokoko. Detta möblemang – tillsammans med nyss nämnda kungaporträtt – är det enda som är kvar sedan familjen Klingspor på 1930-talet sålde alla inventarier. Övrigt möblemang har familjen Bergengren tillfört.

Stora salongen är inredd med empirmöbler och har en stor empirkakelugn. Alla kakelugnar på Ekenäs är placerade utmed ytterväggarna eftersom det var där rökgångarna till de ursprungliga spisarna var belägna. I salongen finns även två målade dörröverstycken föreställande slottet och dess närmaste omgivningar från 1700-talets senare hälft. De två sista rummen i sviten har båda helboaserade väggar med invändiga fönsterluckor. I det ena – tornrummet åt väster – har bevarats en kakelugn från 1700-talet medan det i det andra står en kolonnkakelugn i nyrenässans.

I den översta källarvåningen ligger ett kök inrett omkring 1880. På denna våning finns också ett stort matförråd med bastant järndörr och rester av en igenmurad trappa, troligen en rest från det medeltida stenhuset. Övriga rum på denna våning utgjorde bostäder åt tjänstefolket. Mellan våningarna leder förutom den stora trappan även två smala lönntrappor. Dessa byggdes ursprungligen för försvarsändamål men kom senare att användas av personalen, dels för

ÄGARLÄNGD

ÄTTEN STURE (NATT OCH DAG-SLÄKTEN ELLER DE S.K. YNGRE STURARNA)

?? – 1494
Nils Bosson Sture till Penningby, Ekesjö, Ekenäs och Hörningsholm; f. troligen 1426, var riddare 1451, riksråd 1465.
1494 – 1512
Svante Nilsson Sture till Eksjö och Penningby; född i slutet av 1450-talet, riksråd 1482, riksmarsk och riddare 1497; Svea rikes föreståndare 1504; död 1512.

ÄTTEN BANÉR

1512 – 1520
Nils Eskilsson till Djursholm och Ekenäs samt Skedenäs, riksråd 1501.
1520 – 1554
Axel Nilsson till Djursholm, Ekenäs och Händelö, riksråd 1540(?), Hans barn antog först namnet Banér.

ÄTTEN STURE

1554(?) – 1584
Svante ( Stenson ) Sture, greve Sture till Stegeholm och Västervik, friherre till Hörningsholm, herre till Eksjö, Gäddeholm, Tullgarn och Penningby; född 1517 på Stockholms slott. Hövidsman över Läckö slott och län 1543, riksråd 1544, överbefälhavare över trupperna i Finland 1556, riksmarsk 1560, greve 1561; generalguvernör över Livland och Reval 1562, deltog i kriget mot danskarna 1566, mördad 1567 i Uppsala på kung Eriks befallning.

ÄTTEN BANÉR

1584 – 1600 (1619)
Gustaf Axelsson Banér till Djursholm och Ekenäs samt Målshammar, född 1547(?) ståthållare Stockholms slott 1586, ståthållare och landshövding över Estland, Livland och Ingermanland 1588, flydde till kung Sigismund 1598, efter slaget vid Stångebro utlämnad till hertig Karl och halshuggen i Linköping 1600.
1619 – 1644
Peder Banér till Ekenäs, Tuna samt Salis i Livland, född 1588, död 1644. Riksråd 1625, vice chef för kansliet i rikskanslerns ställe 1626. Låter uppföra slottet Ekenäs 1630 – .
1644 – 1675
Claes Banér friherre till Gamla Karleby, herre till Ekenäs och Lidboholm. Landshövding över Hälsingland och Gästrikland samt Härjedalen 1654, landshövding över Kalmar län och Öland 1661, riksjägmästare 1664. Död 1675. Låter uppföra tornen på Ekenäs.
1675 – 1683
Gustaf Banér friherre till Gamla Karleby, herre till Ekenäs, Måstena, Björnö och Tuna samt Årby, Farsta Hägerstad, Gärsnäs och Kronovall ävensom Salis i Livland och Werpel i Estland. Född 1618, död 1689. Överste för östgöta regemente till häst 1641, landshövding på Gotland 1648, krigsråd 1651, riksråd 1652

ÄTTEN BREANT

1683 – 1687
Isak Breant, handelsman i Stockholm. Tillfällig ägare.

ÄTTEN VELLINK

1687 – 1727 ( 1766?)
Mauritz Vellingk, friherre och greve Vellingk, greve till Ekenäs, friherre till Fünelhof, herre till Jewe i Estland samt Bergaholm och Sturehov; född 1651 i Ingermanland. Kungl hovråd och generalguvernör i hertigdömena Bremen och Verden samt kommendant över armén i Pommern och Bremen 1710, greve 1711.Vellink låter på Ekenäs uppföra två flyglar och det röda bostadshuset nedanför slottet.

ÄTTEN BANÉR

1727(?) – 1766
Johan Claeson (?) Banér till Djursholm och Ekenäs samt Sturehov. Överste i sachsisk tjänst 1696; generallöjtnant i svensk tjänst 1717. Blev av Svea hovrätt dömd att ha förverkat liv, ära och gods för att han icke, enligt kungens befallning inställt sig i riket.
1766 – 1767
Johan Mauritz Banér till Djursholm och Ekenäs, född 1708. Kammarherre 1731. Död på Ekenäs 1767.
1767 – 1817
Svante Banér till Ekenäs, född 1747 på Ekenäs, död 1817 på Ekenäs. Livdrabant 1766, major; korpral vid drabanterna 1775.
1817 – 1834
Svante Banér född 1797 på Ekenäs, död 1847. Fänrik 1814, kammarjunkare.
1834 – 1880
Johan Gustaf Eskil Banér född 1808 på Ekenäs, död 1889 i Norrköping.

ÄTTEN KLINGSPOR

1880 – 1937
Filip Otto Leonard Klingspor greve, född 1845 i Norrköping, kapten i reserven 1886. Ledamot av riksdagens första kammare 1887 – 1919, ordf i Östergötlands läns landsting 1900, hovmarskalk 1901. Död 1924 och begraven på Örtomta kyrkogård.
1924 – 1937
Marianne Klingspor, född 1872
Amelie Klingspor, född 1873
Matilda Klingspor, född 1882
Carl Filip Vilhelm Klingspor, greve, född 1877, major äger tillsammans med systrarna ovan – del i Ekenäs.

ÄTTEN LUNDBERG

1937 – 1939
E. Lundberg, byggmästare (?) Tillfällig ägare.

ÄTTEN BERGENGREN

1939 – – –
Anders Wilhelm Bergengren, född 1886, godsägare. Köper Ekenäs 1939. Död 1984.
Anders Georg Magnus Bergengren, född 1928.
Wilhelm Bertil Axel Bergengren, f. 1962, civilekonom. Äger Ekenäs

Litteratur

  • Flera författare – Örtomtabor berättar
  • Hamberg, P G – Konsten i Sverige Vasatiden och den karolinska tiden
  • Hellström, Sven –  Linköpingsbygden Diverse uppsatser om ”storkommunens” utveckling i historiskt perspektiv. Bl a sjösänkningen på 1800-talet, även på Ekenäs.
    Bebyggelseutveckling slott till koja, bl a om feodala byggnader, även Ekenäs. Jordbrukets utveckling. (Linköping 1987)
  • Klingspor, C A – Svenska slott och herresäten
  • Nisbeth, Å – Svenska slott och herresäten i Sverige (Allhems Förlag 1971. Läs även utgåva 1901)
  • Okänd – Ekenäs (Berglings, Arlöv 1986)
  • Pereswetoff-Morath, C M – Ekenäs slott under 300 år
  • Ridderstad, Anton – Östergötland 2:1 Kungl Hofboktr IDUNS Tryckeri AB Sthlm 1915) Östergötland I (historia …) Östergötland II (sägner mm)
  • Romdahl Axel, L – Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början. Östergötland (Nordisk Familjeboks Tryckeri Sthlm 1909)
  • Nordisk Familiebok K Hofboktryckeriet, Sthlm 1904
  • Svenska män och kvinnor Albert Bonniers Förlag, Sthlm 1942
  • Lindahl, Göran – Magnus Gabriel de la Gardie. Hans gods och hans folk exempel på godsägande under 1600-talet
  • Elgenstjerna – Svenska adelns ättartavlor
  • Länsstyrelsen i Östergötland – Miljöer i Östergötland Natur och Kultur. 1983
  • Månsson, Erik – Gods och gårdar 1995
  • Hemmets Veckotidning – Om spöken och sägner. Nr 36 1994
  • Wallensteen-Jaeger, Ruth – Tjänarinnor på gods och gårdar
  • Banér, Gustaf – Jaktminnen (Hugo Gebers Förlag, 1900
  • Frisk o Lindskog – Var var Vrå…? (Kulturgeografiska institutionen Stockholms Universitet 1995). Ett försök att lokalisera en avhyst medeltida by med hjälp av en 1600-talskarta
  • Ridderstad, C F – Historiska berättelser från Östergötland (C F Ridderstads Boktryckeri, 1878) Bl a novell om Nisse som murades in
  • Trolle, Alice – Från Östergötland (1918) Beskriver ett besök på Ekenäs (?) Ekenäs – östgötabilder (ÖstgötaCorrespondenten 22/8 1918 Samma som ovan)
  • Mathiasson, Börje – Ekenäs Slott. Åtgärdsplan för utvändiga arbeten (B M Arkitektkontor 1993 i dec)
  • Grimberg, C – Svenska folkets underbara öden. Del V om Vellingks tid
  • Mattson, Christina – Svenska rum (Scenic förlag). Beskriver stilmöbler i olika interiörer
  • Magnusson, Gunda – Magnus Gabriel. Exempel på högadelns livsmiljö under 1600-talets mitt
  • Svenskt Biografiskt Lexikon – Många delar beskriver flera av Ekenäs ägare
  • Rundquist, A – Blått blod och liljevita händer. Om adelskvinnans uppväxt, uppfostran och vuxenliv i slutet av 1800-talet